Svarta pärlor

I Franska Polynesien är den odlade pärlindustrin den näst största inkomsten efter turismen. Den har sitt ursprung från 1963 då en experimentell gård bildades vid  Hikueru atollen i Tuamotuöarna, öster om Tahiti . Emellertid började den verkliga boomen av svarta pärlor i slutet av 1980. Idag finns hundratals kooperativa och privata pärlgårdar  på över 26 atoller och som sysselsätter tusentals människor.

De mest kända pärlorna är Tahitiska pärlor och Cook Islands svarta pärlor. En ”specialitet” på ön Bora Bora är svarta pärlor. Allmänt känd världen över som Tahitian Black Pearls.  Pärlor från Bora Bora är odlas på avlägsna laguner i Franska Polynesien. Nu förtiden är Tahitian Black Pearls en av de mest eftersökta exotiska pärlor av kändisar. Det mest populära ställe att köpa och göra sitt eget smycken är The Farm på Bora Bora Pearl Company.

De finaste och dyrbaraste svarta pärlorna från Cooköarna odlas på atollen Manihiki som omges av mycket klart vatten. Det finns även odlingar vid ön Penrhyn.

Pärlans kvalitet bestäms främst av utseendet och färgen på pärlan och då spelar dess födelseplats en roll d v s i vilken lagun pärlan har blivit odlad i. Pärlodlingen gör att många människor flyttar tillbaka till förfädernas öar som de övergav efter förödande orkaner 1983. Det lindrar trycket på de naturliga bestånden och skapar incitament för att skydda marina miljöer. Föroreningar från gödselavrinning eller avlopp kan göra en lagun olämpligt för pärlodling, vilket är anledningen till gårdarna är koncentrerade till glest befolkade atoller där andra former av jordbruk är knappast praktiseras. På den negativa sidan finns pärllantarbetare som livnär sig på fisk som fångas i lokala laguner, vilket leder till en stor minskning av marint liv.

Färgen på det omgivande skalet påverkar färg och lyster i pärlan den producerar. Till skillnad från den japanskt odlade vita pärlor är den polynesiska svarta pärlan skapad enbart av jätten ”blacklipped” ostron, Pinctada margaritifera, som trivs i Tuamotus laguner. I början av nittonhundratalet samlades polynesiska ostrondykare som kunde dyka upp till 40 meter. Skalet kan sedan användas till pärlknappar.

Det tar cirka tre år för en pärla att bildas som har blivit sådd i ett ostron. Halvpärlor är mycket billigare än riktiga pärlor och av dessa tillverkas enastående ringar och hängsmycken.

©2019 Oceanienresor