Söderhavets historia

Söderhavets föreuropeiska historia är ganska okänd.  Här finns tusentals öar, många olika kulturer och hundratals språk. Etnologer tror att för 4000–5000 år sedan gav ett folk sig iväg från Sydostasien, för att så småningom komma till de bebodda öarna i Melanesien och därefter seglade de vidare ut i Stilla Havet.

Idag tror ingen längre på Thor Heyerdahls teori att polynesierna kom från Sydamerika. Det har säkert varit möjligt att ta sig med flotte från Sydamerika till Franska Polynesien, men alla andra spår pekar västerut.

Omkring år 1000 befolkade polynesierna öarna inom triangeln Hawaii – Påskön – Nya Zeeland. Polynesierna var historiens största navigatörer. Européerna kom först mer än 500 år senare.

Vasco Nunez de Balboa den förste att sikta Söderhavet år 1513. Sex år senare seglade portugisen Fernao de Magellan med sitt fartyg genom sundet mellan Sydamerikas fastland och Eldslandet som bär hans namn och möttes därefter av ett lugnt och stilla hav: Stilla Havet.

Själv kom Magellan inte längre än till Filippinerna, utan andra tog vid. Det dröjde till 1768 som kapten Bouganville kom till Tahiti. Därefter följde James Cook, som gjorde tre stora resor till Stilla havet. Uppgifterna om det strama tahitiska klassamhället, om människooffer och barnamord, trängde till en början inte igenom i de romantiserade skildringar som spreds.

Omai från ön Huahine var en av de första polynesierna som kom till London år 1774. Européerna antog att livet var mycket enkelt och lyckligt i Söderhavet som motbild till det kristna europeiska samhället.

Det dröjde inte länge förrän Europa hade raderat ut det förmodade idealsamhället. På Tahiti sjönk folkmängden från cirka 40 000 på Cooks tid till bara 6000 i mitten av 1800-talet.

Stilla havet var inte längre en gåta, men det skulle dröja länge innan den stora vattenkontinenten var kartlagd. På 1800-talet kom de första kristna missionärerna och deras inflytande var omedelbart. Deras ankomst förändrade polynesiernas sätt att leva på till en början, men folket har lyckats bevara sitt polynesiska arv och blanda den med sin kristna tro.

De flesta ögrupper har varit koloniala bakvatten under bl a Spanien, Tyskland, Japan och Storbritannien. Frankrike och USA är ännu ett slags kolonialmakter i Stilla havet. Det politiska livet i de unga staterna präglas av en blandning av nationalism och kolonialism och ursprungstraditioner. Resurserna är små, kyrkans inflytande stort och biståndsberoendet grundmurat. Kollektivet och storfamiljen är ännu basen i ösamhällena, men många flyttar till de länder som de varit kolonialiserade av. Många av dessa önationer kämpar för att de unga ska flytta tillbaka hem igen och lockar med arbete inom bl a turism.

©2019 Oceanienresor